Carin Kron död

28 juni 2020
Natten mot Fredag 26/6 lämnade min vän Carin Kron oss och anslöt sin man Jan som gick bort 2016.
Konstsamlarna Carin och Jan Kron fick en hedersutmärkelse av föreningen Bengt Lindströms Vänner 2010 för sitt enorma engagemang och intresse för konstnären Bengt Lindström.
Många trevliga möten har vi haft där de berättade om sin tid som konstsamlare.
En annan konstnär som de beundrade och även ägde några toppobjekt av var Gustav Bolin (1920-1999).
Den sista utställningen hon besökte var när hennes vän och samlare av Bengt Lindström, Nicklas Nyberg 90-års-Jubilerar med en enorm utställning på Ting1 2018, den färggrannt omtalade byggnad mitt i Örnsköldsviks centrum som för övrigt är ritad av arkitekt Gert Wingårdh.
Vila i frid Carin, saknad och älskad av många.

ST.NU 9 Sept 2010
I lördags mottog makarna Jan och Carin Kron föreningen Bengt Lindströms Vänners hedersutmärkelse för att de samlat och donerat konstnärens verk. Här skriver Curt Bladh om deras gärning.

En samlare av konstverk skriver, medvetet eller omedvetet, in delar av sitt liv och av sig själv i samlingen, skrev en gång Olle Granath. Med Carin och Jan Kron som i lördags i länsmuseet i Härnösand hedrades av föreningen Bengt Lindströms Vänner för sitt samlande är det så att deras liv tillsammans avspeglas i den samling som nu finns i länsmuseet.

De gifte sig 1954 och fann snart en gemensam livsuppgift och ett intresse som sedan dess präglat deras liv tillsammans. De började samla konst.

Jan hade egentligen redan börjat. I läroverket – och på handbollsplanen – hade han en kamrat som ständigt gjorde teckningar och sedan sålde dem för några kronor till andra elever, ibland också lärare. Den tecknande eleven och handbollsspelaren var Bengt Lindström.

Liksom konstsamlandet följt Carin och Jan genom livet har de också under mer än ett halvsekel levat nära Bengt Lindström och framför allt hans konst. Det samlande som nu hedras av föreningen Bengt Lindströms Vänner har just Bengts konst som det stora temat. Den samling makarna Kron först donerade till Midlanda konsthall och sedan, när konsthallen stängdes, hit till länsmuseet omfattar runt 650 verk. Många av dem är de kraftfulla, färgstarka, mycket karakteristiska Lindströmoljorna. Men här finns också en komplett samling av Lindströms grafiska verk – alla de portföljer han gjorde under åren och mycket annat.

Att på detta vis samla en konstnärs verk – som annars gärna sprids för kommersiella och andra vindar – är inte bara en livsgärning. Det är också en konsthistorisk insats. Utan paret Krons samling skulle Lindströms livsverk vara svårt att överblicka och sammanfatta. I det perspektivet är det en självklarhet att med en hedersutmärkelse tacka och hylla Carin och Jan Kron. Möjligen kan vi beklaga att det inte skett tidigare. Liksom att makarna Kron inte alltid fått den uppmärksamhet deras samling varit värd.

De har under alla år följt Bengt Lindström i spåren, varit i nära kontakt med tryckare av de grafiska verken, alltid på jakt efter nya bilder som hamnat på konstmarknaden, liksom de bevarat mycket av Lindströms tidiga produktion – som regel mycket olik den stil som sedan gjorde honom internationellt berömd. När de handlat direkt av Bengt har det skett på sedvanligt gallerimanér, med samma rabatt som ett galleri.

Till samlingen hör också nästa två hundra konstböcker.

Alla som funderat på konstsamlandet vet vad det innebär, inte minst ekonomiskt. I det perspektivet har Carin och Jan i mycket inordnat sitt liv och sin familjeekonomi efter det stora intresset och konstsamlandet. Aldrig som uppoffring utan hela tiden som sann samlarglädje.

Så vad berättar denna samling – med Olle Granaths ord – om Carin och Jan Kron?

Om ett äkta par som fann ett gemensamt intresse som kommit att prägla deras liv tillsammans. Inte endast samlandet utan också en gemensam syn på konst. Jan Kron har berättat för mig smått häpnadsväckande historier om hur Carin och han, alldeles oberoende av varandra, funnit samma favorittavla på en utställning.

Inte minst det är en vacker bild av ett par som skapat kanske inte främst ett självporträtt utan ett dubbelporträtt i den samling som nu finns i länsmuseet.

Till salu: Flickan vid Stranden

14 juni 2020

Gunnar Löberg, Olja på pannå, 50 x 61cm

Konstnär: Gunnar Löberg

14 juni 2020

Biografi

Gunnar L står som en isolerad gestalt i 20-talets klassicerande måleri och 30-talets vitalism. Hans måleri gick inte att etikettera i de samtida ismernas terminologi. Det var medvetet stillöst.

I tre år var L verksam som officer, innan han sökte sig till Althins målarskola och sedan fortsatte till konsthögskolan. Under 20-talets slut och 30-talets början utvecklade han en febril aktivitet i experimenterandet med de måleriska färg- och formvärdena. Hans produktion från den tiden karaktäriserar hela hans konstnärskap. De yttre händelserna i L:s liv är få. Han företog en resa till Polen 1927 och en till USA 1940. I övrigt levde han isolerat i en trävilla i Djursholm och upprätthöll heller ingen bredare kontakt med sv kolleger. Mellan 1927 och 1939 utställde han sju gånger. Därefter drog han sig tillbaka från utställningslivet.

Debuten 1927 väckte uppseende inte enbart på grund av de utställda målningarnas originalitet utan också genom sättet att presentera dem. L hade läst och tagit till sig den tyske konstteoretikern Ernst Zierers estetiska värdeobjektivism, enligt vilken ett konstverk bedömdes efter en given värdeskala. Högsta värdet hade det konstverk som var en intuitiv återgivning av motivet och som också betraktaren upplevde endast med intuitionen. Lägsta värdet hade det som var slaviskt avbildande. Den intuitiva känslan för konstverkets kvalitet var för honom en objektiv värdemätare. L hade valt att själv värdesätta konstverken efter dessa principer, och bredvid målningarna fanns angivelser var i värdeskalan de befann sig. Detta verkade naturligtvis förbryllande för publiken, framför allt för kritikerna.

Både konstnär och betraktare skulle avstå från att finna motiv i målningen. För att belysa motivets betydelselöshet för den konstnärliga upplevelsen framställde L t ex porträtt och stilleben i fyra olika stadier: en realistisk återgivning, en expressionistisk, en surrealistisk (han benämnde själv stadiet ”rumsuppfattande”), ett icke-föreställande rent färgmotiv. Det högsta estetiska värdet hade det rena färgmotivet, där konstnären endast förmedlade sin färgupplevelse.

Om L själv ansåg motivet vara betydelselöst, är det trots allt en mycket egendomlig motivvärld betraktaren ställs inför, och motiven är påfallande litterära. Hans målningar är befolkade av dockor och leksaksdjur. Återkommande är De två bröderna Clown, som kan predika för djuren bland bergen (1934), där de två clowndockorna talar till spretiga djur, som snarast tycks vara byggda av tändstickor. Samma leksaksdjur återkommer tillsammans med bröderna Clown på ett parkettgolv och en ödslig bygata. Vanlig i persongalleriet är också den engelska polisdockan. Om bröderna Clown står för medmänsklighet, står polisdockan för förtryck och maktfullkomlighet.

Också L:s stilleben ger uttryck för overklighet. I stilleben med pingvin (1929) framställs en leksakspingvin i kolossalformat mot en evighetsfond och i Stilleben med fot (1930) en leksaksåsna och en kruka tillsammans med en fot i ett energiskt steg bort mot en absolut tomhet. Självporträtten vittnar om självvald isolering och ensamhet. I Självporträtt i hörnet (1935) framställer L sig själv stående i ett hörn med knutna nävar, som ville han skydda sin integritet mot påträngande betraktare. Självporträtt med clown (1935) är en profilbild med konstnären stående med en av bröderna Clown i sin utsträckta hand. Hans sällskap är hans motivvärld.

L:s måleri står på teoretisk grund. En sinnlig inställning till konstnärskapet blir sällan synlig. Han ville omfatta och behärska alla riktningar och söker nå monumentalitet i gestaltningen också i det lilla formatet. Hans försök att stilistiskt ompröva sig kan exemplifieras med Mina modeller eller Inkonsekvens III (1932). Här har han ställt upp sitt dockfigurstaffage mot två skärmar. Framför den vänstra skärmen står kvinnliga figurer, som är målade i den nya saklighetens detaljskarpa stil. Till höger finns den manliga delen framställd mer måleriskt diffus. Målningen ger ett förvirrande och motsägelsefullt intryck.

I de abstrakta målningarna är det konstruktionen som dominerar. L använde en högt uppdriven färgskala, som ibland kan bli rå. Dukytan bearbetades ofta med palettkniv. Hans tidigaste icke-föreställande målningar tillkom 1925 och är för den tiden unika för sv måleri. Ragnar v Holten har utnämnt honom till sv surrealisms initialgestalt, inte egentligen på grund av hans bisarra figurstaffage utan framfor allt med anledning av målningen Mannen som tittar sig själv i nacken (1925). Målningen domineras av ett öga som följer två vandrare med blicken. Gestalterna kastar röda skuggor. I denna förbryllande bildgåta är L besläktad med de samtida internationella surrealisterna.

Författare

Barbro Schaffer

 

Månadens Tävling ”Gissa Konstnären”

08 juni 2020

MÅNADENS TÄVLING ”GISSA KONSTNÄREN”

Denna gång en skulptör där vi vill veta:

1) Vem konstnären är

  2) Namn på skulpturen

     3) Var den står uppställd

De som vill delta i tävlingen ska lämna svaret till info@konstfeber.se

Av de insända svaren kommer en dras som vinnare den 30 Juni kl 09:00 

och vinsten blir en originaletsning av Carl Larsson.

Carl Larssons

”GUBBHUVUD”

Nr:2 i Hjert &Hjerts förteckning över Carl Larssons grafiska produktion.

Signerad ”C.L. 1875” i plåten.

Övningsarbete, plåten förstörd

MYCKET SÄLLSYNT 

Värde ca 5000kr

Till salu: Warten

16 maj 2020

Karl Herpfer
1836 – 1897
Olja på duk
50 x 40cm

 

Konstnär: Karl Herpfer (Carl Wilhelm Herpfer)

16 maj 2020

Carl Wilhelm Herpfer, auch Karl Herpfer (* 30. November 1836 in Dinkelsbühl; † 18. Juni 1897 in München) war ein deutscher Genremaler. Carl Wilhelm Herpfer studierte ab 8. November 1854 an der Carl Wilhelm Herpfer studied at theCarl Wilhelm Herpfer studied at theKöniglichen Akademie der Künste in München bei Johann von Schraudolph, Philipp von Foltz, Karl von Piloty und Arthur von Ramberg,

Nach dem Studium blieb er in München ansässig, nahm ab 1869 an den Kunstausstellungen im Münchner Glaspalast teil, war auch auf Ausstellungen in Lübeck, Dresden und der Großen Kunstausstellung Berlin vertreten.

Carl Herpfers Arbeiten wurden mehrfach versteigert, wobei die realisierten Preise je nach Größe und Medium des Kunstwerks zwischen 246 USD und 168.000 USD lagen. Seit 2000 liegt der Rekordpreis für diesen Künstler bei einer Auktion bei 168.000 USD fürGERMAN, 1836-1897 THE SUITOR MEETS HER FAMILY, verkauft bei Sotheby’s New York in 2005. Der Künstler starb 1897.

Carl Wilhelm Herpfer, även Karl Herpfer (född 30 november 1836 i Dinkelsbühl, † 18 juni 1897 i München) var en tysk genremålare. Från 8 november 1854 studerade Carl Wilhelm Herpfer vid Carl Wilhelm Herpfer vid Royal Academy of Arts i München med Johann von Schraudolph, Philipp von Foltz, Karl von Piloty och Arthur von Ramberg.

Efter att ha avslutat sina studier stannade han i München, deltog i konstutställningarna i Münchner Glaspalast från 1869 och var också representerad vid utställningar i Lübeck, Dresden och den stora konstutställningen i Berlin.

Carl Herpfers verk har auktionerats flera gånger. Priserna varierar från $ 246 till $ 168 000, beroende på konstverkets storlek och medium. Sedan 2000 var rekordpriset för denna konstnär på en auktion $ 168 000 för GERMAN, 1836-1897. SUITOREN MÖTER DIN FAMILJ, som såldes i Sotheby’s New York 2005. Konstnären dog 1897.

Köpes

13 maj 2020

Köpes

13 maj 2020

Sida 1 av 181234567...Sista »