Jenny Nyström

Akvarell. 26 x 17 cm.

Original för vykort. Reproducerad i Karl och Astrid Jäders Bok på sidan 40

Jenny Nyström

Pojke på släde. Akvarell. 18 x 14 cm

Juldagen

Akvarell. 1906. 29 x 47cm

Lindorm Liljefors föddes 1909 i Ytterjärna och var son till den store svenska naturskildraren Bruno Liljefors. Lindorm Liljefors gick i sin fars fotspår och utbildade sig på konsthögskolan mellan åren 1928-1933. Studierna innefattade både måleri och skulptur. Lindorm Liljefors var mycket intresserad av djur och natur och var även utbildade jägare. Han skrev under många år återkommande artiklar om djurliv och jakt i ”Svensk Jakt”. Lindorm Liljefors skildrar gärna den uppländska naturen och dess djurliv, framför allt fascinerades han av älgar och den natur dessa rör sig i. Måleriet var den teknik som han främst arbetade i och få har som Lindorm Liljefors lyckats fånga den i flyende älgen i den höstbleka skogen! Lindorm Liljefors har också utfört konstnärliga arbeten i tekniker såsom tusch, blyerts och akvarell, företrädelsevis med motiv från naturen. Även de få bronsskulpturer som konstnären utfört har dessa motiv.Lindorm avled 1985

Carl Larsson räknas som en av de största svenska konstnärerna genom tiderna. Han föddes i Gamla Stan i Stockholm och studerade vid Kungliga Konstakademin åren 1866-76. Efter studierna i Stockholm reste han till Frankrike och bosatte sig i Grèz-sur-Loing, dit också andra konstnärer sökte sig. Där utförde han främst målningar med trädgårdsmotiv. I Frankrike träffade han sin blivande maka Karin Bergöö, som också var konstnär och kom att betyda mycket för hans produktion. Redan under studieåren försörjde han sig som fotoretuschör och som tecknare i pressen. Det var också under studietiden som Larsson lärde känna Anders Zorn och Bruno Liljefors, tillsammans brukar de tre kallas för ABC-konstnärerna. I slutet av 1880-talet fick paret Larsson ”Lilla Hyttnäs” i Sundborn utanför Falun av Karins far och det är där Larssons mest kända akvareller som skildrar hans familj kommer till. Motiven föreställer ofta soliga landskap med badande och metande barn, kräftfiske, måltider i det gröna samt interiörscener. Larsson är bland annat representerad i Nationalmuseum där väggmålningen ”Gustav Vasas intåg i Stockholm” och ”Midvinterblot” fyller trapphallen.

Olof Hermelin var sonson till kartografen Samuel Gustaf Hermelin och son till friherre August Söderling Hermelin, som upptagit sin moders namn sedan han ärvt Gripenberg och Mörbylund av sin morfar Samuel af Söderling. Modern Ebba Sophia Ribbing var stiftsfröken, dotter till en kapten och Anna Maria Hummelhjelm.
Olof Hermelin var student vid Uppsala universitet och studerade vid på militärskolan i Stockholm, blev 1848 underlöjtnant vid Västgöta-Dals regemente, och två år senare löjtnant där. Den militära karriären blev dock kort, han lämnade tjänsten redan året efter. Han slog sig då ner på sin egendom Österby i Råby socken, och ägnade sig åt sitt konstnärskap.
Under sin skoltid i Stockholm tog han lektioner på Konstakademiens principskola och fick sedan lektioner av Tore Billing i landskapsmålning. 1870 gjorde han en studieresa till Köpenhamn, Düsseldorf, Paris och därifrån genom Belgien och Holland. 1873 gjorde han sedan en ny resa till Düsseldorf, Paris och London. Under sina vistelser i Frankrike kom han i kontakt med Barbizonskolans friluftsmåleri som blev viktigt för hans måleri.
I sitt konstnärskap var han starkt påverkad av Barbizonskolans friluftsmåleri i Frankrike. Hans landskapsmåleri präglas av realism och känslig färgbehandling, ofta inspirerat av böndernas arbete och den orörda naturen. Hermelin var även verksam som konstskribent, och gav ut en mängd, noveller och teaterpjäser. Han gjorde utgräningar på Birka, om vilka han publicerade vetenskapliga artiklar.
Hermelin blev 1871 agré vid Konstakademien och var 1876 kommissarie för den svenska konstavdelning vid världsutställningen i Philadelphia. Han anslöt sig till Opponentrörelsen 1885, där flera samtida kända konstnärer deltog, som Carl Larsson och Ernst Josephson. Vid sidan av sin konstnärliga verksamhet sysselsatte han sig med litteratur och antikvariska studier. Han har publicerat en mängd noveller och artiklar om arkeologi i tidningar och tidskrifter.
Hermelin var från 1852 gift med Malin Lucie Liljenstolpe.[1]

Ilon Wikland, född Pääbo 5 februari 1930 i Tartu i Estland, är en svensk illustratör. Hennes föräldrar var civilingenjör Max Pääbo och konstnären Vida Juse. Hon kom till Sverige som flykting vid fjorton års ålder. Själv har hon fyra döttrar.
Ilon Wikland är främst känd för sina illustrationer av Astrid Lindgrens och Edith Unnerstads böcker. Wikland är den illustratör som Astrid Lindgren arbetade allra mest med. Av Lindgrens böcker har hon illustrerat: Barnen i Bullerbyn, Barnen på Bråkmakargatan, Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket, Madicken, Mio min Mio, Ronja Rövardotter, Saltkråkan, Skinn Skerping – Hemskast av alla spöken i Småland, Draken med de röda ögonen, Jag vill också ha ett syskon, Kajsa Kavat hjälper mormor och Nils Karlsson Pyssling flyttar in.[1]
Wikland tecknar ofta rundkindade och uppnästa barn, men är mycket noga med detaljer för att hitta det som fångar en figurs karaktär. De rufsiga Mattisrövarna i ”Ronja Rövardotter” fann hon i kön på Systembolaget och Karlsson på taket i Hallarna i Paris. Ofta har hon också målat av sina egna döttrar och använt i sina böcker.
Wikland har skildrat sin barndom i den tillsammans med barnboksförfattarinnan Rose Lagercrantz utgivna boken Den långa, långa resan från 1995. I bilderböckerna om Sammeli har Wikland gjort både text och bild (Var är Sammeli, 1995, Sammeli, Epp och jag, 1997, och Sammeli, bada! 2001). Senare år har Wikland illustrerat Mark Levengoods böcker, ”Sucka mitt hjärta men brist dock ej” 2006 samt ”Hjärtat får inga rynkor” 2008.
2004 bestämde sig Ilon Wikland för att donera sina cirka 800 bokillustrationer i original till den estniska staten, och i ett gammalt vackert hus som ägs av länsmuseet skulle dessa ställas ut. Den första juli 2009 invigdes så museet Ilons sagoland, i staden Hapsal i Estland. Hapsal är den stad där Wikland tillbringade en stor del av sin barndom. På museet kan man bland annat se hennes illustrationer, se in i Karlssons rum och leka i verkstaden. Det finns också en stor scen, sagobrunn och en filmsal.
Wikland har även illustrerat skrovmålningarna på Tallinks fartyg M/S Victoria I samt barnens lekrum. Wikland var den som döpte båten 2004 och är dess gudmor.

Ulrica Margareta Hydman Vallien, född den 24 mars 1938 i Stockholm, är en svensk konstnär som arbetar huvudsakligen med glas och måleri. Hon är känd för sina slingrande ormar, tulpaner och vargar på glas och målningar. Hon är dotter till Stig Johan Hydman och Margit Billberg-Johansson och gift med konstnären Bertil Vallien. Hon är bosatt i Åfors, Algutsboda socken i Småland.
Ulrica Hydman gick på Konstfack i Stockholm där hon läste keramik och glas. Hennes lärare där var bl. a. Stig Lindberg. Vid Konstfack träffade hon även sin blivande make Bertil Vallien som hon gifte sig med i september 1963. Efter avslutad utbildning gjorde de 1961-1963 studieresor till Mexiko och USA, där de båda arbetade med keramik. Bertil Vallien erbjöds senare jobb som konstnär och designer på Åfors glasbruk och båda bosatte sig där.Ulrica Hydman Vallien kan betecknas som allkonstnär. Mest känd är hon för sina glas- och akrylmålningar, men hon producerar även keramik, akvareller och textilier. Hon började som keramiker men sina största framgångar som konstnär har hon vunnit som glasformgivare.
Ulrica Hydman Vallien debuterade 1972 som glaskonstnär. I protest mot den konservativa branschen – som ofta ifrågasatte hennes djärva idéer – bestämde hon sig för att debutera med Råttskålen. Pjäsen var tänkt att passa som exklusiv gåva, men hon dekorerade glasskålen med stora svarta råttor och skålen ratades omedelbart av ledningen och sattes aldrig i produktion. Hon är en av de 50 konstnärer runt om i världen som har utsmyckat British Airways flygflotta, bland annat flygplansstjärtar, servetter, porslin, biljetter och brevpapper.

Frans Wilhelm Odelmark föddes i Västervik 1849 och avled i Stockholm 1937. Odelmark studerade vid Konstakademien i Stockholm 1866-1868 och sedan i Düsseldorf, för att därefter resa vidare till Tyskland, Spanien, Italien och Kairo. Han målade framför allt folklivsskildringar och pittoreska arkitekturmotiv, såsom klosterkällare med munkar, gatubilder, gårdsinteriörer, kyrkor och haremskvinnor, huvudsakligen med motiv hämtade från Europa och Orienten. Odelmakrs rika produktion omfattar främst akvarell och olja. Odelmark har själv levt som munk i Assisi.
Representerad i Nationalmuseum i Stockholm och i Malmö museum.

Helmer Osslund var en svensk bildkonstnär född i Tuna. Från födseln hette han Åslund men bytte till det mer internationellt klingande Osslund när han som 20-åring åkte till Amerika för att bli arkitekt. Osslund studerade vid hemkomsten på Tekniska skolan och Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm. 1889 anställdes han sedermera som dekoratör vid Gustavsbergs porslinsfabrik men fortsatte sin konstnärskarriär efter studieresor till Paris och London och utbildning vid Académie Corarossi för Paul Gauguin. Retrospektiv över Osslunds konstnärskap har ägt rum på Nationalmuseum 1971 och på Prins Eugens Waldemarsudde 2008. Tidigt arbetade han främst realistiskt men övergick sedan till en mer dekorativ expressionistisk stil där färgen renodlades i samlade plan. Osslund kallas ibland ”Norrlandsmålaren” och i hans motivkrets återfinns en mängd norrländska landskap som kännetecknas av färgstarka skildringar av älvar, fjäll och barrskog.
Representerad på museer över hela Sverige.