Bengt Lindström
Olja på duk
ca 160 x 130
Utställd på Bengts första utställning på Salon des Réalités Nouvelles i Paris 1953 samt på Exposition de Recklinghausen i Tyskland.
Läs Staffan Cullbergs (konstvetare och tidigare chef på Statens Konstråd) fantastiska presentation om Bengt Lindström och hans liv:
”Bengt Lindström (1925-2008) är en av få svenska konstnärer med internationell berömmelse.
Det man skulle kunna kalla hans varumärke är starkt: det är lätt att känna igen ett Lindströmverk, även för andra än
konstkännare. Många har också en föreställning om konstnären bakom verket, om hans liv och personlighet. En bidragande orsak till hans internationella position är naturligtvis att han en så stor del av sitt liv var verksam i Frankrike, integrerad i det franska konstlivet och med en effektiv fransk gallerist. Men han hade aldrig nått dessa framgångar ute i världen utan sin starka nordiska identitet och sin utpräglade egenart som konstnär.
Han föddes 1925 i Storsjö Kapell i Härjedalen. Fadern var folkskollärare med starkt engagemang för den samiska befolkningen och kulturen. Bengt fick en samisk gudfar och tre veckor gammal blev han rotdragen, en samisk initiationsrit. Senare flyttade familjen till Älandsbro och Bengt gick på gymnasiet i Härnösand. Vid denna tid väcktes hans intresse för konst och han bestämde sig för att själv bli konstnär. Efter studentexamen 1944 flyttade han till Stockholm för att påbörja sin konstnärsutbildning på Isaac Grünevalds målarskola. Han fortsatte sedan sina studier vid konstakademin i Köpenhamn, tog sig 1946 till USA och kom in på The Art Institute of Chicago. 1948 reste Lindström för första gången till Paris som sedan skulle bli hans fasta punkt i mer än 50 år. Han blev elev vid André Lhote´s och Fernand Légers målarskolor.
Hans måleri utvecklades nu mot ett mer abstrakt formspråk i anslutning till tidens informella måleri. Han deltog i sin första utställning på Salon des Réalités Nouvelles i Paris 1953 och mötte den danske konstnären Asger Jorn, som kom att betyda mycket för honom.
Samvaron med Jorn och de andra i den internationella Cobra-gruppen gav Bengt Lindström impulser till ett expressivt måleri med högt uppdriven färgskala av klara elementarfärger, rött, gult, blått och grönt kompletterat med vitt. Formerna trängdes i en bullrande bildvärld av groteska ansikten, masker och sagodjur med oljefärgen tjock som lava på duken.
Tidens expressionistiska kolorism förankrades hos Bengt Lindström i en särskild personlig symbolik, där den samiska kulturen, som han känt samhörighet med från sin tidiga barndom, gav inspiration till färgskala och motivvärld. Men den centrala problematiken i hans arbete gällde, som för de flesta konstnärer, inte motivvärlden utan den konstnärliga praktiken:
hur de starka kontrasterande färgerna skulle kunna klinga så tätt intill varandra och med maximal lyskraft utan att släckas. Och hur formerna trots trängseln och upprördheten skulle kunna behålla sin rumslighet och gestalterna sin tyngd. Redan nu hade han nått fram till ett eget språk som han sedan höll fast vid. Bilden han målade blev ”en Lindström” och målningarna såldes av hans gallerister på en allt större marknad i Frankrike, Belgien, Japan, USA och till en rad museer. Bland experter på marknadsföring sägs det att förutsättningen för global framgång är lokal identitet i förening med utpräglad egenart. Bengt Lindström blev ett med sin konst, och för den internationella publiken kunde han framstå som en schaman från ett exotiskt sameland långt uppe i nordligaste Lappland.
Historierna om honom och alla reportagebilderna stärkte hans image: hans kraftfulla gestalt med det skarpskurna ansiktet, hans energi, tankeskärpa och karisma, slottet i utkanten av Paris och det stora vita sommarhuset vid Norrlandskusten, det egna flygplanet, reportagen om kraften och attacken i måleriet där i jätteateljén med en trogen assistent som ställde fram hans 10-litershinkar med oblandad oljefärg och tvättade de just använda penslarna, som utan uppehåll kom flygande genom luften från den intensivt arbetande konstnären.
Bengt Lindström blev mest känd som målare och grafiker, men han var också intresserad av att pröva sina krafter i verk i mycket stor skala: Tors hammare med en bemålad Volvo som hammarhuvud från 1983 i Östersund, dammfasaden i Jokkmokk som han färgsatte för Vattenfall, två gigantiska målningar på Åbyverkets plåtklädda fasader i Örebro vid slutet av 1990-talet och en 700 kvadratmeter stor målning, Jätten på berget, som han utförde i samband med en utställning för Sundsvalls museum 1995. Men Y:et är hans Magnum Opus, både bokstavligt och bildligt.
Midlanda konsthall uppfördes 1997 i anslutning till flygplatsterminalen för att visa verk av Bengt Lindström, bl a den berömda sviten Asagudarna, sju mycket stora målningar, som efter konsthallens nedläggning nu visas i en särskild sal i Länsmuseet Västernorrland.
2005 då konstnären fyllde 80 år, bildades Föreningen Bengt Lindströms Vänner, med syfte att fördjupa intresset för hans konst och för att ge stöd åt svensk-franska kulturförbindelser.
Föreningen delar årligen ut ett stipendium.
Den 29 januari 2008 avled Bengt Lindström i sitt hem i Skönsberg, Sundsvall.”