Jan hade egentligen redan börjat. I läroverket – och på handbollsplanen – hade han en kamrat som ständigt gjorde teckningar och sedan sålde dem för några kronor till andra elever, ibland också lärare. Den tecknande eleven och handbollsspelaren var Bengt Lindström.

Liksom konstsamlandet följt Carin och Jan genom livet har de också under mer än ett halvsekel levat nära Bengt Lindström och framför allt hans konst. Det samlande som nu hedras av föreningen Bengt Lindströms Vänner har just Bengts konst som det stora temat. Den samling makarna Kron först donerade till Midlanda konsthall och sedan, när konsthallen stängdes, hit till länsmuseet omfattar runt 650 verk. Många av dem är de kraftfulla, färgstarka, mycket karakteristiska Lindströmoljorna. Men här finns också en komplett samling av Lindströms grafiska verk – alla de portföljer han gjorde under åren och mycket annat.

Att på detta vis samla en konstnärs verk – som annars gärna sprids för kommersiella och andra vindar – är inte bara en livsgärning. Det är också en konsthistorisk insats. Utan paret Krons samling skulle Lindströms livsverk vara svårt att överblicka och sammanfatta. I det perspektivet är det en självklarhet att med en hedersutmärkelse tacka och hylla Carin och Jan Kron. Möjligen kan vi beklaga att det inte skett tidigare. Liksom att makarna Kron inte alltid fått den uppmärksamhet deras samling varit värd.

De har under alla år följt Bengt Lindström i spåren, varit i nära kontakt med tryckare av de grafiska verken, alltid på jakt efter nya bilder som hamnat på konstmarknaden, liksom de bevarat mycket av Lindströms tidiga produktion – som regel mycket olik den stil som sedan gjorde honom internationellt berömd. När de handlat direkt av Bengt har det skett på sedvanligt gallerimanér, med samma rabatt som ett galleri.

Till samlingen hör också nästa två hundra konstböcker.

Alla som funderat på konstsamlandet vet vad det innebär, inte minst ekonomiskt. I det perspektivet har Carin och Jan i mycket inordnat sitt liv och sin familjeekonomi efter det stora intresset och konstsamlandet. Aldrig som uppoffring utan hela tiden som sann samlarglädje.

Så vad berättar denna samling – med Olle Granaths ord – om Carin och Jan Kron?

Om ett äkta par som fann ett gemensamt intresse som kommit att prägla deras liv tillsammans. Inte endast samlandet utan också en gemensam syn på konst. Jan Kron har berättat för mig smått häpnadsväckande historier om hur Carin och han, alldeles oberoende av varandra, funnit samma favorittavla på en utställning.

Inte minst det är en vacker bild av ett par som skapat kanske inte främst ett självporträtt utan ett dubbelporträtt i den samling som nu finns i länsmuseet.