Walter Jenks Morgan,
1847 – 1924, Oriental Scene
Oil on canvas 51 x 76cm

Walter Jenks Morgan was born at Bilston and educated at Sir Robert Peel’s school, Tamworth. He moved to Birmingham and there became apprenticed to Thomas Underwood, a lithographer. During this period he also studied at the Birmingham School of Art and at the Birmingham Society of Artists where he won a scholarship, which enabled him to further his education at South Kensington.
He was well known as a painter and illustrator and he produced numerous drawings for book and magazine illustrations. His publishers included The Graphic, The Illustrated London News and Cassell & Co. He exhibited his paintings at the Royal Academy from 1876, at Suffolk Street from 1879 and the New Watercolour Society. He was president of the Birmingham Art Circle and of the Midlands Arts Club.

Jag vill presentera ett av konstnären Axel Olsons verk

”Tre Rosor i Fönster”

Olja på pannå

24 x 33cm

Biografi Axel Olson 1899-1986

Axel Olson föds i Halmstad 1899. Växer upp i en sjömansfamilj men fadern blir senare maskinist. Bildar 1915 gruppen Gnistan tillsammans med brodern Erik Olson och kusinen Waldemar Lorentzon. Debuterar vid en amatörutställning i Halmstad 1919 och upptäcks av konstkännaren Egon Östlund som förmedlar kontakt med konstnären Gösta Adrian Nilsson. Tack vare filmskaparen Viking Eggelings syster, som blir hans mecenat, kan A. Olson fara till Italien och Tyskland för att måla 1922.

1923 bosätter han sig i Berlin och blir elev hos Alexander Archipenko, rysk skulptör och målare. Här kommer han i kontakt med kontinentens avantgarde; Der Sturm, italiensk futurism, rysk konstruktivism och fransk kubism. Han ser utställningar med bl. a Picasso, Léger och Kurt Schwitters. Modellen till höger är målad under denna period.

Hösten 1924 är A. Olson tillbaka i Halmstad och blir lärare i målarkretsen De Unga i Halmstad med bland andra Sven Jonson och Esaias Thorén som elever. Parallellt arbetar han under 20-talen med reklamarbeten i Halmstad för försörjningens skull. Våren 1929 får A. Olson tillsammans med Lorentzon uppdraget att utsmycka Skavböke kapell. De bibliska scenerna i kapellet bär spår av 20-talets avantgarde. I slutet av augusti 1929 är A. Olson med och bildar Halmstadgruppen tillsammans med Erik Olson, Waldemar Lorentzon, Sven Jonson, Esaias Thorén och Stellan Mörner.

Axel Olsons konst präglas under denna period av postkubism men orienterar sig mot surrealismen 1934. Halmstadgruppen ställer ut i Helsingfors i mars 1934, samt i Köpenhamn 1935 i den internationella utställningen Kubisme=Surrealisme. Samma år målar han Förankring i verkligheten – en målning inspirerad av Salvador Dalí. A. Olson hämtar sina surrealistiska motiv ur sin vardagliga omgivning, ofta med plogar och ankare som återkommande symboler. Ställer ut 1937 i London.

Vid krigsutbrottet 1939 besöker han brodern Erik Olson som bor utanför Köpenhamn. Här målar A. Olson verket Hamn som speglar tidens tungsinne. 1940 skickas han i militärtjänst och gör samma år målningen Svart kväll, där tyska bombplan bytts ut mot flygande monster. Under 40-talet deltar han i Söndrumskolonin – en konstnärssammanslutning vid Halmstads kustband, tillsammans med bland andra Sven X:et Erixson, Felix Hatz och medlemmarna i Halmstadgruppen. 1942 har A. Olson en separatutställning på Gummesons konsthall i Stockholm. Gifter sig men Anna-Lisa Falck 1944.

1948 reser A. Olson för första gången till Paris där han stannar två månader. Kontakten med den franska nonfigurativa konsten sätter spår i hans målningar och efter en resa till Provence i början av 50-talet blir hans kolorit ljusare. På 60-talet knyter A. Olson åter an till ett mer surrealistisk bildspråk med dramatiska motiv i en dovare färgskala. 1973 drabbas han av akut starr och hotas av blindhet. Efter en operation återvänder ljuset i hans bilder och han målar Ögat 1974. Under 70- och 80-talet fortsätter han att använda den halländska kusten som sin stora inspirationskälla. Vanliga motiv är båtar, fiskeredskap, musslor och snäckor. Axel Olson går ur tiden 1986.

Idag har vi glädjen att redovisa vinnaren i tävlingen att författa en lämplig text under rubriken ”Dödsbon” på vår hemsida.

Vinnaren är Helena Wahlberg Vikström med texten:

Vi vet att det är av största vikt att få en korrekt värdering av konsten i ett dödsbo. I en situation när man har många beslut att ta är trygghet en stor hjälp.

Bengt Lindström
Olja på duk
ca 160 x 130
Utställd på Bengts första utställning på Salon des Réalités Nouvelles i Paris 1953 samt på Exposition de Recklinghausen i Tyskland.
Läs Staffan Cullbergs (konstvetare och tidigare chef på Statens Konstråd) fantastiska presentation om Bengt Lindström och hans liv:
”Bengt Lindström (1925-2008) är en av få svenska konstnärer med internationell berömmelse.
Det man skulle kunna kalla hans varumärke är starkt: det är lätt att känna igen ett Lindströmverk, även för andra än
konstkännare. Många har också en föreställning om konstnären bakom verket, om hans liv och personlighet. En bidragande orsak till hans internationella position är naturligtvis att han en så stor del av sitt liv var verksam i Frankrike, integrerad i det franska konstlivet och med en effektiv fransk gallerist. Men han hade aldrig nått dessa framgångar ute i världen utan sin starka nordiska identitet och sin utpräglade egenart som konstnär.
Han föddes 1925 i Storsjö Kapell i Härjedalen. Fadern var folkskollärare med starkt engagemang för den samiska befolkningen och kulturen. Bengt fick en samisk gudfar och tre veckor gammal blev han rotdragen, en samisk initiationsrit. Senare flyttade familjen till Älandsbro och Bengt gick på gymnasiet i Härnösand. Vid denna tid väcktes hans intresse för konst och han bestämde sig för att själv bli konstnär. Efter studentexamen 1944 flyttade han till Stockholm för att påbörja sin konstnärsutbildning på Isaac Grünevalds målarskola. Han fortsatte sedan sina studier vid konstakademin i Köpenhamn, tog sig 1946 till USA och kom in på The Art Institute of Chicago. 1948 reste Lindström för första gången till Paris som sedan skulle bli hans fasta punkt i mer än 50 år. Han blev elev vid André Lhote´s och Fernand Légers målarskolor.
Hans måleri utvecklades nu mot ett mer abstrakt formspråk i anslutning till tidens informella måleri. Han deltog i sin första utställning på Salon des Réalités Nouvelles i Paris 1953 och mötte den danske konstnären Asger Jorn, som kom att betyda mycket för honom.
Samvaron med Jorn och de andra i den internationella Cobra-gruppen gav Bengt Lindström impulser till ett expressivt måleri med högt uppdriven färgskala av klara elementarfärger, rött, gult, blått och grönt kompletterat med vitt. Formerna trängdes i en bullrande bildvärld av groteska ansikten, masker och sagodjur med oljefärgen tjock som lava på duken.
Tidens expressionistiska kolorism förankrades hos Bengt Lindström i en särskild personlig symbolik, där den samiska kulturen, som han känt samhörighet med från sin tidiga barndom, gav inspiration till färgskala och motivvärld. Men den centrala problematiken i hans arbete gällde, som för de flesta konstnärer, inte motivvärlden utan den konstnärliga praktiken:
hur de starka kontrasterande färgerna skulle kunna klinga så tätt intill varandra och med maximal lyskraft utan att släckas. Och hur formerna trots trängseln och upprördheten skulle kunna behålla sin rumslighet och gestalterna sin tyngd. Redan nu hade han nått fram till ett eget språk som han sedan höll fast vid. Bilden han målade blev ”en Lindström” och målningarna såldes av hans gallerister på en allt större marknad i Frankrike, Belgien, Japan, USA och till en rad museer. Bland experter på marknadsföring sägs det att förutsättningen för global framgång är lokal identitet i förening med utpräglad egenart. Bengt Lindström blev ett med sin konst, och för den internationella publiken kunde han framstå som en schaman från ett exotiskt sameland långt uppe i nordligaste Lappland.
Historierna om honom och alla reportagebilderna stärkte hans image: hans kraftfulla gestalt med det skarpskurna ansiktet, hans energi, tankeskärpa och karisma, slottet i utkanten av Paris och det stora vita sommarhuset vid Norrlandskusten, det egna flygplanet, reportagen om kraften och attacken i måleriet där i jätteateljén med en trogen assistent som ställde fram hans 10-litershinkar med oblandad oljefärg och tvättade de just använda penslarna, som utan uppehåll kom flygande genom luften från den intensivt arbetande konstnären.
Bengt Lindström blev mest känd som målare och grafiker, men han var också intresserad av att pröva sina krafter i verk i mycket stor skala: Tors hammare med en bemålad Volvo som hammarhuvud från 1983 i Östersund, dammfasaden i Jokkmokk som han färgsatte för Vattenfall, två gigantiska målningar på Åbyverkets plåtklädda fasader i Örebro vid slutet av 1990-talet och en 700 kvadratmeter stor målning, Jätten på berget, som han utförde i samband med en utställning för Sundsvalls museum 1995. Men Y:et är hans Magnum Opus, både bokstavligt och bildligt.
Midlanda konsthall uppfördes 1997 i anslutning till flygplatsterminalen för att visa verk av Bengt Lindström, bl a den berömda sviten Asagudarna, sju mycket stora målningar, som efter konsthallens nedläggning nu visas i en särskild sal i Länsmuseet Västernorrland.
2005 då konstnären fyllde 80 år, bildades Föreningen Bengt Lindströms Vänner, med syfte att fördjupa intresset för hans konst och för att ge stöd åt svensk-franska kulturförbindelser.
Föreningen delar årligen ut ett stipendium.
Den 29 januari 2008 avled Bengt Lindström i sitt hem i Skönsberg, Sundsvall.”

Komposition, olja på du 100 x 81cm

Nils von Dardel
(1888-1943)
Olja på duk
Frankrike, Paris, 1913
Signerad nere till vänster ‘Nils d. Dardel / Paris 1913
Storlek: 158 x 140 cm
Provenance: Tysk konstsamlare

Nils von Dardel var en svensk bildkonstnär född i Bettna i Södermanland som till stor del var verksam utomlands. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm, i Paris samt på resor till Asien och Mellanöstern. Dardel är främst känd för sina landskap och figurmålningar. Dardel påminner i sitt skapande ibland om Hieronymus Boschoch, man kan skönja en viss inspiration hämtad från Henri Matisse.  Ett mycket känt verk av Dardel är ”Den döende dandyn” som återfinns på Moderna Museet i Stockholm. Hans intensiva färgbehandling och böljande former är karakteristiska. 1910 besökte han Matisseakademien men föll aldrig till devot dyrkan av mästaren utan fann snart att kubismens utveckling för honom var viktigare. Hans stil var sökande. Kubistiska experiment i gråskala övergick till pointillism omkring 1912. Han började då brodera ytan med mönster av fläckar och punkter. Dardel intresserade sig liksom Jolin för Rousseau le Douaniers navism och för den orientaliska, främst den persiska konsten. Under en vistelse i Japan 1917-1918 påverkades han av det japanska träsnittets lineära stil och klara färger. Hans fläckteknik försvann och ersattes med fasta linjer. De gamla japanska fablerna väckte hans intresse för djur, apor och kaniner i synnerhet. Dardels måleri är fabulerande och fullt av fantasier, en blandning av drömmar och verklighet, men alltid ett uttryck för de egna upplevelserna i elegant, förfinad och naiv förpackning. Den dekadante dandyn spelar ofta huvudrollen i hans ironiska fantasier. Denna dragning till det bisarra avtar i Dardels senare produktion av eleganta kvinnoporträtt samt realistiska porträtt från Nordafrika, Sicilien och Mexico.

Harald Wiberg 1908 – 1986
”Lekande Rävar”, 1951
Olja på pannå 38 x 46cm