Simon Marcus Larson

Simon Marcus Larson föddes 1825 i Örsäter, Östergötland, och avled 1864 i London. Han studerade först vid Akademien där han samtidigt utförde porträtt och landskap. Efter studierna kom han till Helsingborg som ritlärare och målade mariner från Sundet, ofta med Kronoborgs slott som motiv. Larson fick en kort tid handledning av Melbye i Köpenhamn innan han reste till Norge där han målade vilda vattenfall, forsar och kustbilder med fartyg i förlisning. Han vistades därefter i Düsseldorf och påverkades starkt av Achenbach. Efter en tid i Paris återvände han till Sverige 1858, och efter två år reste han vidare till Finland, Ryssland och Tyskland. Slutligen bosatte han sig i London där han dog i tuberkulos. Larson var en romantiker med ett våldsamt temperament, vilket framträder i hans mariner med brinnande fartyg vars lågor upplyser luft och hav medan blixtarna ljungar. Förutom dessa dramatiska effekter målade han ypperliga skogsmotiv med forsar, bedömda som några av de bästa som utförts i svensk konst. Hans största bevarade duk, "Brinnande ångbåt", fullbordades på en dag. Han var mycket produktiv och kunde måla med otrolig hastighet. Larson är representerad med tolv arbeten på Nationalmuseum samt finns även på Göteborgs konstmuseum, Malmö Museum och flera andra museer i Sverige och utlandet.