Karl Peter Hasselberg

Karl Peter Hasselberg föddes 1850 nära Ronneby och avled 1894 i Stockholm. Han inledde sin bana som stenhuggare hos en ornamentsbildhuggare i Stockholm och studerade vid Akademien under sin fritid. Med ett mindre resestipendium reste han till Paris där han arbetade i Jouffroys ateljé. Där tog han livliga intryck av italiensk renässans och samtida fransk skulptur. Hasselberg vann pris i en tävling om en gravvård över Runeberg och ställde ut sin populära skapelse Snöklockan på Salongen i Paris. Snöklockan finns i fyra exemplar i marmor och ett i brons på Adolf Fredriks torg i Stockholm, där hållningen anspelar på Michelangelos slavar. I Göteborg utförde han sex allegoriska takgrupper för Furstenbergska galleriet samt en kvinnofigur kallad Johanna till Brunnsparken. Bland hans övriga arbeten märks Grodan, Grodungen och Näckrosen, vilka kännetecknas av mjuka linjer och en hyllning till kvinnokroppen. Han skapade även skulpturer som Farfadern i Humlegården och Tjusning vid Adolf Fredriks torg i Stockholm samt en rad porträttbyster. Hasselberg var särskilt skicklig i framställningen av det veka och naivt kvinnliga. Han är representerad med ett stort antal arbeten och skisser vid Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum och i Wien.